Gunnar! Du var en väldigt speciell pappa med ett väldigt speciellt hjärta där vi vänner till dina döttrar också fick plats. Det har betytt mycket för mig, att det finns pappor som du. Tack för allt!
Allt gick så fort..Nu är det så tomt. Jag vill ringa dig varje morgon som vanligt men. Snart ska du få vila hos mamma och det är en fin känsla.
Här är bild från sista middagen vi delade hemma på Skäret. Saknar.
Från stor till liten
ögonblick sedan sist vi sågs
och plötsligt så låg du där
i sjukhuskläder
och räddhågsen blick
med en hand jag inte vågade hålla
du som alltid varit stor
är nu skör
och jag som alltid varit kall
värmde nu dina nedkylda fötter
och sörjde, fast med ett leende
hur livet långsamt gled ur dig
en snabb kram var allt som blev
jag sa hejdå
och jag älskar dig
du tittade bara tyst
och vände bort blicken
din kärlekshandling
att inte visa mig hur ont det gör
aldrig visa och bara vilja vara
Stora starka, morfar
-Duggregnslyrik
Sommarkaramell
Där står du, en dikt i min hand
så liten och näpen
-Säg mig, var kom du ifrån?
-Jag låg i hatten
den där dagen din pappa
trollade godisregn
över barnen och skratten
Min sista bild av pappa från födelsedagen i höstas.
Pappa, för alltid i mitt hjärta